Den inställsamma vågen.
Enligt vågen i vårt badrum har jag gått ner 4 kg under en natt. Haha. Det hade minsann varit något det.
Hårt.
Förövrigt har jag varit på biblioteket och hämtat två böcker jag krävt av någon annan stackars student. En student som säkert desperat behövde just de böckerna och nu måste köpa dem för en dyr peng. Stundetlivet är hårt.
Latmat.
I egentligen så är jag kung i köket. Bara för att skryta litegrann så kan jag säga att jag gör världens godaste cheesecake och en rätt hyffsad smörgåstårta som alltid gör succé. Den sletna gamla klyschan om att det är tråkigt att laga mat åt sig själv är dock ändå något jag kan hålla med om...
Så när jag sitter hemma med näsan i diverse kurslitteratur är jag en mästare på latmat (någon tv-kanal som vill köpa idén till ett tv-program med mig som stjärna?).
Här kommer ett tips på latmat. Tog 6 minuter. Med snabbmakaroner hade det tagit 3. 
+ 
= 
Ser man på! Det blev pasta- och tomatsoppa!
(Detta inlägg är inte sponsrat av Kelda).
Lat.
Där sprack den veckobudgeten...
Idag underhöll vi oss med samma sak som resten av Sveriges befolkning den här helgen. Att försöka hitta saker att göra av de nyinkomna pengarna (som bränner på kontot) på. Jag har alltid fascinerats lite av affärernas dragningskraft under just lönehelgen. Jag antar att det svider lite mindre när kontot är helfullt snarare än halvtomt. Och som sagt är jag och karln inte mycket bättre vi...
Karln köper jämt fotbollsskor. Mest hela tiden faktiskt. Och det är jättetråkigt att titta på fotbollsskor. Idag har karln dock köpt hela två par. Det måste betyda att vi inte behöver gå och titta på fotbollsskor på jättelänge. Trevligt!
Jag har alltid velat ha en riktigt varm och bra vinterjacka. Men de är oftast dyra historier. Så jag bestämde för länge sedan att jag skulle ihandla en Didriksonsjacka så fort jag övergått från fattig student till hårt arbetande kvinna. Jag orkade dock inte vänta längre. Detta lär blir en knaper månad...
Fredagsunderhållning.
Om man tycker det är tråkigt med reklampauserna i Idol kan man sjunga duetter under tiden. Jag och karln brukar sjunga "In the jungle"...
Fint.
När vi för ovanlighetens skull ändå är inne på den blödiga sidan måste jag bara säga att det här är sjukt bra! Och fint!
Det tar aldrig slut...
När det kommer till glass är det tydligen ombytta roller hemma hos oss.
Farmorsglass:
Småbarnsglass:
Grow up.
Dagens exempel:
Vuxet: När bussen åker ut på motorvägen påminner busschauffören ibland om att man ska ta på sig säkerhetsbältet. Alla som är yngre än mig skiter i det. Alla som är äldre lyssnar lydigt på chaufförens råd. Även jag.
Inte så vuxet: Jag betalar av en skuld till min kära mor genom hårt arbete och inte med cash.
Vällust.
Jag har ju kategoriserat inläggen i bloggen efter de sju dödssynderna. Dödsfyndigt tycker jag. I vilken fall som helst så är de två mest använda kategorierna frosseri och girighet. Jag hoppas inte det på något viss definierar mig som person. Jag hoppas inte det.
Därför kategoriserar jag detta inlägg som vällust, för att bättra på statistiken så att säga...
I gott sällskap.
Tjöt.
Lite titt som tätt (snarare tätt) låter det såhär hemma hos oss:
"Men om vi gör såhär då! Vi köper ett runt bord, för det behöver ju inte stå mot en vägg och då får vi plats med vårt vitrinskåp i det stora rummet!"
Några minuter senare mitt i ett samtal om något helt annat:
"Eller i värsta fall kan vi ju spara det gamla bordet och så köper vi ett nytt vitrinskåp som är vitt. Då kan vi ha det gamla vitrinskåpet på kontoret. Så kan man ju faktiskt också göra!"
Seda går jag runt och mäter möbler och stirrar mig blind på ritningen över den nya lägenheten.
Snacka om att ta ut saker i förskott. Snacka om att trötta ut sin sambo fullständigt...
(Som ni ser har jag till och med spillt frukost på den stackars ritningen.)
So far.
Tänkte presentera hur veckan sett ut hitills...
Måndag: Karln var hemma och var sjuk. Vi var tvugna att äta glass för att han skulle känna sig bättre i halsen (den absolut sanna anledningen). Vi diskuterar (alltid) om glass ska ätas ur skålar eller rakt ur paketet. Jag vann. 
Tisdag: Jag skulle skaffa mig en lite mer mogen frisyr. Hejdå jättelångt och jätteblont hår! Det blev toppen!
Onsdag: Den mogna frisyren ledde även till lite mer moget val av snask...
Det är ungefär så veckan sett ut. Dock med jobb och studier borträknat...
Rutiner?
Idag har karln legat hemma och varit sjuk. Så imorse var det jag som för omväxlingens skull väckte honom för att säga hejdå.
Jag: Nu ska jag gå...
Karln: Vart?
Nej som student är dagarna inte direkt skrivna i sten. Man vet aldrig vart jag ska. Men idag var det faktiskt till skolan...
Moving on.
Min kontrollfreakshjärna går dock redan på övertid. Jag möblerar och möblerar om den nya lägenheten i mitt huvud. Hjälp! Hur ska våra möbler få plats?
Tur att jag har skickat dit karln med ett måttband!
Snarr.
Farmorsgodis:
Småbarnsgodis:
Det skiljer decenier på oss i godistänkandet. Vems är vems?
Maybe.
Idag ska vi titta på en lägenhet som inte ligger i ett betongblock. Får vi flytta dit tänker jag göra ett glädjeskutt eller två...
En bild säger mer än...
De säger att jag och äldsta brorsdottern är lika. En sak är säker. Vi vet hur godsaker ska förtäras! Tuva! Jag är ditt stösta fan!
Förebyggande åtgärder.
När jag satt på bussen hem från just jobbet idag satt en äldre herre bakom mig. Han hostade som om han skulle hosta upp en inälva eller två. I influensatider borde sådana hostanfall på offentlig plats bötfällas. Åtminstone litegrann...
Snask.
Samtal mellan mig och karln...
Jag: Jag blev ganska irriterad när du väckte mig imorse...
Karln: Vadådå?
Jag: Jag var mitt i en dröm. Jag hade precis köpt kladdkaka och kokosbollar, och du väckte mig precis när jag skulle ta första tuggan!
Karln tyckte det verkade sjukligt att drömma om sötsaker. Enligt mig är det en helt naturlig sak.
Idag mättar jag mitt sötsug genom att baka bananbröd.
This is it.
Jag har egentligen redan en blogg. Men vi trivs liksom inte med varandra längre. Man kan säga att vi inte befinner oss på samma våglängd längre. Så nu gör jag slut…
… och skaffar mig något nytt. Så nu till var jag tänkte den här bloggen skulle börja.
Hade någon frågat mig när jag var 17 vad jag gjorde om tio år hade jag svarat något som liknade en scen ur ”Sex and the City”. Ni vet, det var ju lite trendigt då. Jag är nu 22 och har kommit halvvägs på de där tio åren och framtidsplanerna har förändrats. Om fem år ser jag trädgård (med tillhörande hus), karln, en hund vid namn Sixten och rödhåriga kids med dåligt pigment (okej, vi kanske bara hunnit med en av det sistnämnda). De säger ju att det är ”Desperate Housewives”-liv som är trendigt nu. Vad vet jag? Kanske är jag bara en trendig tjej, eller så har jag bara vuxit upp, eller så förändrades det när jag var 19 och träffade en karl på en sunkig krog. En karl som numera är känd som karln (i bestämd form) och som jag tänkt dela mitt liv med.
Så välkommen till en kärleksförklaring till sambolivet, en samling sista fungeringar i mellanlandet mellan ung och vuxen och kanske några ordspyor av tentaångest när den slår till…
