Tiden är knapp.
Girighet (igen).
Alla som vill klappa mig medhårs (både för mig kända och okända personer) ska här och nu ta fram penna och anteckningsblock. Här kommer nämligen min (och även helt ofrivilligt karlns) officiella önskelista. Den råkar av en ren slump för tillfället endast innehålla saker från Sagaform.
Pajform, skål och ungsform Season
Bricka Juicy (färgen är oviktig)
Dessertskålar Juicy (vi har glasen i gult så gärna en annan färg som t.ex. röd eller blå)
Underlägg, grytvante och marinadborste av silicon (färgen är även här oviktig)
HOT ugn/serveringsskål Oval Oak (stor och liten)
Fy farao! Det här tog för lång tid! Jag gillar allt hos Sagaform helt enkelt! Skriv upp det!
(Detta inlägg är (även om jag önskar det) inte sponsrat av Sagaform).
Lönlöst.
Förövrigt är det inte bra att plugga i sängen. Man får madrassmak där bak.
Stackars sate?
I lördags lät jag som en otacksam bitch. Men så är ju egentligen inte fallet. Men den man som råkade höra detta samtal måste tänkt "stackars sate" om min karl.
Jag och karln letade efter avledningen med laptops men hamnade framför hyllan med ipods istället.
Karln: Dom är ganska snygga faktiskt.
Jag (med drömsk röst): Åh! Ja! Dom är så himla fina!
Karln: Jag tänkte köpa en sån åt dig en gång. Jag hade med mig pengar och allting...
Jag (med anklagande röst): Varför gjorde du inte det då?
Karln: Eh. Jag bjöd dig på en resa till Egypten istället...
Jaha? Okej. Förlåt!
Nu har jag köpt något fint åt karln istället! Nu råkar jag vara den fattiga i det här förhållandet så det är ingen ipod, och ingen biljett till Egypten heller för den delen. Men jag har slått i den lite macho i svart papper och guldsnören! Det ni!
Vår lilla hamster.
Jag kommer nog känna ett litet hugg av vemod i hjärtat den dagen vi ska dra. Men sedan kommer jag glömma allt i åsynen av tvättmaskin, spishäll, öppen planlösning och ekparkett i alla rum. Jag har sagt det förr och jag säger det igen. Det är inte illa pinkat för en hyreslägenhet.
Bilder på den lilla hamstern:
Propp.
Nu drar jag till skolan för att lämna in hemtenta nummer 1 på den här kursen. Känns förlösande härligt. Tänker banne mig unna mig en lunch på Subway också. Inte mer än rätt.
Hårt.
Förövrigt har jag varit på biblioteket och hämtat två böcker jag krävt av någon annan stackars student. En student som säkert desperat behövde just de böckerna och nu måste köpa dem för en dyr peng. Stundetlivet är hårt.
Där sprack den veckobudgeten...
Idag underhöll vi oss med samma sak som resten av Sveriges befolkning den här helgen. Att försöka hitta saker att göra av de nyinkomna pengarna (som bränner på kontot) på. Jag har alltid fascinerats lite av affärernas dragningskraft under just lönehelgen. Jag antar att det svider lite mindre när kontot är helfullt snarare än halvtomt. Och som sagt är jag och karln inte mycket bättre vi...
Karln köper jämt fotbollsskor. Mest hela tiden faktiskt. Och det är jättetråkigt att titta på fotbollsskor. Idag har karln dock köpt hela två par. Det måste betyda att vi inte behöver gå och titta på fotbollsskor på jättelänge. Trevligt!
Jag har alltid velat ha en riktigt varm och bra vinterjacka. Men de är oftast dyra historier. Så jag bestämde för länge sedan att jag skulle ihandla en Didriksonsjacka så fort jag övergått från fattig student till hårt arbetande kvinna. Jag orkade dock inte vänta längre. Detta lär blir en knaper månad...
Tjöt.
Lite titt som tätt (snarare tätt) låter det såhär hemma hos oss:
"Men om vi gör såhär då! Vi köper ett runt bord, för det behöver ju inte stå mot en vägg och då får vi plats med vårt vitrinskåp i det stora rummet!"
Några minuter senare mitt i ett samtal om något helt annat:
"Eller i värsta fall kan vi ju spara det gamla bordet och så köper vi ett nytt vitrinskåp som är vitt. Då kan vi ha det gamla vitrinskåpet på kontoret. Så kan man ju faktiskt också göra!"
Seda går jag runt och mäter möbler och stirrar mig blind på ritningen över den nya lägenheten.
Snacka om att ta ut saker i förskott. Snacka om att trötta ut sin sambo fullständigt...
(Som ni ser har jag till och med spillt frukost på den stackars ritningen.)
Moving on.
Min kontrollfreakshjärna går dock redan på övertid. Jag möblerar och möblerar om den nya lägenheten i mitt huvud. Hjälp! Hur ska våra möbler få plats?
Tur att jag har skickat dit karln med ett måttband!
Maybe.
Idag ska vi titta på en lägenhet som inte ligger i ett betongblock. Får vi flytta dit tänker jag göra ett glädjeskutt eller två...
This is it.
Jag har egentligen redan en blogg. Men vi trivs liksom inte med varandra längre. Man kan säga att vi inte befinner oss på samma våglängd längre. Så nu gör jag slut…
… och skaffar mig något nytt. Så nu till var jag tänkte den här bloggen skulle börja.
Hade någon frågat mig när jag var 17 vad jag gjorde om tio år hade jag svarat något som liknade en scen ur ”Sex and the City”. Ni vet, det var ju lite trendigt då. Jag är nu 22 och har kommit halvvägs på de där tio åren och framtidsplanerna har förändrats. Om fem år ser jag trädgård (med tillhörande hus), karln, en hund vid namn Sixten och rödhåriga kids med dåligt pigment (okej, vi kanske bara hunnit med en av det sistnämnda). De säger ju att det är ”Desperate Housewives”-liv som är trendigt nu. Vad vet jag? Kanske är jag bara en trendig tjej, eller så har jag bara vuxit upp, eller så förändrades det när jag var 19 och träffade en karl på en sunkig krog. En karl som numera är känd som karln (i bestämd form) och som jag tänkt dela mitt liv med.
Så välkommen till en kärleksförklaring till sambolivet, en samling sista fungeringar i mellanlandet mellan ung och vuxen och kanske några ordspyor av tentaångest när den slår till…
